Allt i Sydafrika – bokstavligen allt –hänger på hur det går för ANC i valet nästa vecka.
En grådaskig eftermiddag i december 1991 landade jag på Johannesburgs flygplats Jan Smuts – i dag Tambo International utan att veta mycket om det land som ödet skulle göra till mitt nya hem. Den isolering som apartheidpolitiken hade tvingat på Sydafrika hade nästan helt avskärmat landet från resten av världen.
På den tiden kastades folk dagligen av pendeltågen, när de var på väg till jobbet i Johannesburg. De som kunde sökte skydd under den riskabla resan genom att huka sig runt präster med Bibeln i högsta hugg. De så kallade svarttaxibilarna överfölls ofta, ibland av lediga polismän. Det hjälpte att de tidvis tumultartade Codesaförhandlingarna, som ledde till avskaffandet av apartheid och en ny konstitution, resulterade i en uppsättning vettiga överenskommelser mellan tidigare bittra fiender.
Endast två år efter att svarta, vita, indiska och färgade sydafrikaner febrigt stuvat sina skafferier fulla med bönor i tomatsås och tonfisk på burk, för att vara redo när valvåldet tog fart, tillät de sig att tro att apartheidårens hat äntligen kunde vara över. Till att börja med var Mandelas ANC aldrig en sammanhängande politisk-ideologisk kraft som förenade människor över etniska och andra verkliga klyftor. Under den här perioden fattade Mandela själv svårbegripliga beslut, som när han skyddade en korrupt minister, Stella Sigcau, men sparkade ut visselblåsaren, Bantu Holomisa, som då var en av de mest populära av ANC:s ledare.
Ramaphosas försök att återuppfinna Sydafrika tappade kraft strax efter att det hade satt i gång. De korrumperade eliterna fick sitta i orubbat bo och Guptabröderna tilläts att lämna Sydafrika efter att deras brott avslöjats när hemliga dokument publicerades, the GuptaLeaks. Det kan vara svårt att begripa vilken enorm betydelse ANC har haft i Sydafrika och för landets vanliga medborgare. Så stor att för många, särskilt ANC:s medlemmar,ANC faktiskt Sydafrika. I decennier fanns ingen annan att avhandla politiska initiativ med om de skulle få någon effekt, än ANC. De sydafrikaner som sedan födseln inte upplevt något annat regerande parti är fler än de som inte har gjort det.
Hack i häl på DA har den radikala vänstern, Economic Freedom Fighters , lyckats få en stor skara anhängare bland miljoner unga och besvikna – deras framgång har mest berott på att de varit skickliga på att spela på sin roll som kungamakare i de koalitionsförhandlingar som är normen i styret av kommuner och städer.
När årets val rullar in över oss är det svårt att förstå det, utan att se tillbaka på ANC-tiden och hur den format dagens verklighet. Alla misslyckanden, alla utmaningar, alla förväntningar – bokstavligen allt hänger fortfarande på hur det går för ANC i valet. Alla fyra delarna av statsmakten – den lagstiftande, den verkställande, den dömande och den fria pressen – har numera allvarliga problem. Den lagstiftande och verkställande makten har svikit det folk som de var tänkta att hjälpa ur fattigdom och hopplöshet.
Even as I really did not know much about the south of the African continent, I was not ready to discover countries I had never heard of. I kinda always prided myself in being pretty good at geography – but was still puzzled by the wall-sized poster at the airport, urging just-landed travellers to Visit Transkei.South Africa was indeed a weird country as I found my first residence there, in a seedy Hotel Coronia, just across the street from the infamous Hillbrow.
The gods of peace and love for once had smiled upon South Africans. The bruised and battered millions of long-suffering folk deserved their break.The Mandela years, 1994-1999, are still remembered as the golden years of South Africa, a standard that every other period will have to measure itself against.
The intention was noble, novel and humanising: For the sake of our common future, we can forgive, but we cannot forget. As with every great idea, turning it into reality was not so simple – some of the apartheid’s major figures like former president PW Botha refused to testify. On the heels of these relatively minor scandals, came the 1998 approval of the Arms Deal, a true Ground Zero of the ANC-led government’s corruption. Money was supposed to be well-spent and the offset programmes were supposed to soften the blow of the billions of dollars flying out of South African coffers, which were just freshly repopulated after the apartheid government left a mostly bankrupt country behind. It didn’t happen like that in real life.
Cyril Ramaphosa came into power late in 2017 on the anti-Gupta and anti-corruption wave that was sweeping the country and managed to sufficiently nudge support for him over Zuma’s designated successor - his former wife - Nkosazana Zuma by a mere 179 votes at the ANC elective conference. When just two months later, in February 2018, Ramaphosa forced Zuma to resign as the country’s president, South Africa was swept by something long forgotten – optimism and hope.
Perhaps the best way to describe Ramaphosa’s bind is similar to one we saw in the late ‘80s: he reminds me the most of Mikhail Gorbachev, who was tasked with an impossible goal: to reform and save the Soviet Union while being controlled by the Communist party of USSR - clearly an impossible problem to solve with a party that has so thoroughly lost its way.
The peculiarity of our daily reality, coupled with the ANC being a political force field unto itself, has made the life of would-be challengers to their power even more difficult. Ever potent racial divides and impecunity, coupled with realities of having to compete with an 800-pound gorilla, meant that the realistic challenge was difficult to mount.
Yes, you read it right, the man who resigned in infamy in 2018, spent time in jail, caused widespread destruction of life and property in 2021, is back with his new party, Umkhonto We Sizwe, or MK to the locals, named after the former military wing of the ANC that he once was a notable leader of. MK is a party whose manifesto puts ‘normal’ left/right-wing, radical, fanatical, Maoist/Gaddafist/Stalinist parties to shame.
France Dernières Nouvelles, France Actualités
Similar News:Vous pouvez également lire des articles d'actualité similaires à celui-ci que nous avons collectés auprès d'autres sources d'information.
Ingmar Nevéus: Allt hänger på lögnaren Cohens trovärdighetÅklagaren i New York tar en stor risk när hon hänger upp åtalet mot Trump på en notorisk lögnare som Michael Cohen.På måndagen hade expresidentens
Lire la suite »
Dödligt husras i Sydafrika – många saknasSenaste nytt • Snabba nyheter från Aftonbladet
Lire la suite »
Försvunnen konst från Sydafrika hittades i skrymsle på Nyköpings folkhögskolaI över 30 år har försvinnandet av den sydafrikanska konstnären Mmakgabo Helen Sebidis konst varit ett mysterium. Spåren har lett till Nyköpings folkhögskola, men genom åren har inget hittats. Tills förra året när flera konstverk upptäcktes i ett skrymsle bakom en massa skräp.
Lire la suite »
Sydafrika vill säkra naturgastillgångar – Africa Energy stiger kraftigtAfrica Energy, ett olje- och gasbolag verksamt i Sydafrika stiger på First North efter att Sydafrikanska myndigheter publicerat en ”Gas Master Plan”, en strategi som syftar till att utnyttja naturgasresurser i ett Sydafrika som länge präglats av energibrist.
Lire la suite »
Därför hänger det röda halsdukar på statyer i ÖstersundRebellmammorna: Vi har stickat en gräns för klimatet
Lire la suite »
Konsumentverket hänger ut 10 bluffsajter med namnKonsumentverket har bara i år fått in hundratals anmälningar om nätbutiker som säljer en sak och levererar något helt annat. Därför inleder myndigheten nu en större granskning – och hänger ut tio nätbutiker med namn.
Lire la suite »