Idioterna biter sig fast i medvetandet medan de schyssta försvinner in i dimman.
Det hände något märkligt i helgen. Jag var på fest och träffade en kille jag halvkände. Vi hade allmänt trevligt – tills min vän och hans fru kom fram och nervöst undrade hur samtalet gick. Jag förstod inte frågan och fick beskedet att jag och den där killen hade en så kallad beef.
Det är så mycket lättare att glömma snälla människor. Ibland vill såna bli min vän på Facebook. Jag känner inte igen dem och är precis på väg att trycka på ”ignorera” när jag plötsligt får en vag känsla av att vi kanske haft med varandra att göra ändå.
Jag minns att jag bara satt och gapade, inte så mycket över samlingen som över att hon berättade detta privata. Samma sak gäller förstås historier: det är de värsta som stannar kvar och det är inte alltid bra. För kanske sjutton år sen träffade jag en minst sagt frispråkig person som berättade att hon ägde en imponerande samling massagestavar som hon förvarade innanför en liten lucka i badrummet . En dag hade hennes tonårsson hittat samlingen, vilket förstås hade blivit katastrofalt pinsamt.
Häromdagen sitter jag så på kontoret och hör en kollega välkomna en besökande gäst, varpå jag hajar till vid personens efternamn.
France Dernières Nouvelles, France Actualités
Similar News:Vous pouvez également lire des articles d'actualité similaires à celui-ci que nous avons collectés auprès d'autres sources d'information.
Krönika: De små detaljerna var storheten i 'Succession' | MovieZine
Lire la suite »
KRÖNIKA: Är det ens värt för Rospiggarna att fortsätta så här?Martin Lidholm Är det ens värt för Rospiggarna att fortsätta så här?
Lire la suite »